Meningen med livet

Oj oj, dagarna går försvinnande fort.

Både jul och nyår har passerat. Julen, ja va säger man. Den bästa julen i mitt liv. Att få ha vår lilla tös här betyder verkligen ALLT! Att se när hon går från att försiktigt känna på tomtens skägg, till att dra i det riktigt hårt. Glittret i ögonen när ¨hon öppnade¨sitt paket med Babblarna. (Vi är, och kommer fortsätta vara, väldigt restriktiva gällande skärmtid i alla dess former. Babblarna på youtube är vår livräddning om inget annat hjälper.)

A är nästan 9,5 månad nu och jag ställer mig dagligen frågan; Vart tog tiden vägen?

Från att bara ha legat där på sin filt eller i sitt babygym så far hon omkring som om hon aldrig gjort annat. Hon kryper men är lite lat och har insett att det går fortare att åla sig fram som tidigare. Hon ställer sig upp mot ALLT, går själv runt bord och längs soffan. Inget går säkert med henne i närheten. (kommer på mig själv med att sitta och småle när jag skriver)

Hon är en riktigt glad tjej som älskar att ha liv och rörelse runt omkring sig. Mycket ljud och människor är det bästa. Istället för att bråka och inte kunna sova när det är massa ljud så har vi tjejen som vaknar när det blir tyst. På gott och ont!

Sömnen har funkat jättebra fram tills nyss. Hon har sovit i eget rum sedan sex månaders ålder och det har gått jättebra. Nu har hon nog kommit in i separationsfasen där sömnen inte riktigt lirar som den ska. Hon sover från 19-tiden fram till kanske 02 men då vaknar hon och kan inte somna om i egen säng. Då får hon komma och ligga bredvid mig och somnar oftast innan jag lagt ner henne där. Har vi tur så är det inte morgon förrän strax efter 07.

Hon äter jättebra (som jag skrivit tidigare) och bitar i maten är hennes minsta bekymmer. Fort ska det gå annars får vi höra det. En liten tand är på uppgång och den borstar hon gärna. Den är så söt så söt men också sylvass.

Hennes första ord fick mig att smälta. MAMMA!

Vår lilla tjej har inga problem med att sitta själv och leka. Då och då kommer det lite snack från henne och jag njuter av att titta på. Hon gillar instrument och böcker kan hon bläddra i hur länge som helst.

Även om det stundtals är jobbigt att inte få sova ordentlig eller att ¨mitt eget jag¨ inte existerar för tillfället, så är A det bästa i mitt liv. (Hennes pappa kommer numera på en god andraplats.) Jag minns inte vad jag gjorde med all min tid och skulle aldrig vilja ha tillbaka den heller. Att se henne utvecklas och ständigt lära sig nya saker är som balsam för själen. Hon är verkligen meningen med livet! Det var henne vi väntade på så länge!

I hela denna karusell så tänker jag så ofta på vilken otrolig tur vi har haft som har kommit hit. Att vi lyckades! Jag fäller ofta lyckotårar och känner mig tacksam. Tänker också på de av er som inte lyckats ännu. Jag önskar av hela mitt hjärta att ni ska få känna samma känslor som jag äntligen får känna.

Inser att detta blivit lite långt och hoppas att ni orkat läsa hela vägen. Jag SKA verkligen bli bättre på bloggandet!

Massa kärlek och värme vill jag skicka till er som fortfarande går in och läser!

Barnvakt

Jag älskar att vara med min lilla dotter. Är sällan ifrån henne mer än 30 min när jag ska åka en snabbis till affären men annars är hon alltid med mig. Inte så konstigt att hon är lite extra mammig.

Mr jobbar långa dagar och kommer inte hem förrän runt 18.30 vilket gör att de inte ses så många timmar varje dag. När han är ledig är han det i fyra dagar och då är det fullt fokus på A hela dagarna.

Några få gånger har Mr tagit med sig henne och åkt iväg ett par timmar men jag har ändå svårt att slappna av under tiden. Inte för att jag inte litar på att Mr tar hand om henne utan mer för att jag hela tiden tänker på att något saknas.

För ett tag sen var vi bjudna på fest och passade då på att vara barnfria för första gången. A’s farmor och farfar kom över och det gick verkligen jättebra! Det enda jag upplevde som jobbigt var alla runt om som kommenterade: ”Åh, är det jobbigt?” och ”Har du kollat telefonen massor av gånger nu?”

Det gjorde mig mer stressad än det faktum att vi var ifrån henne. Hon var med personer hon tycker om och dessutom så sov hon större delen ändå med tanke på att det var på kvällstid.

Oavsett så kändes det väldigt skönt att veta att det funkar bra att lämna bort henne om det behövs. Helst vill jag vara med henne alltid och hela tiden men jag måste vara realistisk också. Vi behöver egentid och hon behöver nog lite FF ibland, ha ha!

Hur gamla var era små när ni hade barnvakt första gången?

Soplucka och squeezy

När jag var liten så var jag otroligt kinkig med maten. Jag åt väldigt lite och hade bestämda åsikter om VAD som skulle serveras.

Min lilla dotter då…

Hon är som en soplucka! Äter allt som kommer i hennes väg och mmm:ar efter varje tugga. Det finns inget som vi gett henne som hon har ratat, oavsett om det är hemlagad mat eller köpta barnmatsburkar. Ok, hon fick lite kväljningar första gångerna det var bitar i maten men annars är det bara glada miner. Till och med när hon fick citron, ha ha!

Jag är överlycklig och hoppas att det håller i sig!

Ibland när A ska äta mellanmål så får hon en Ellas squeezypåse. Hittills har jag klämt ut på en sked och matat henne eftersom hon inte riktigt förstått att man kan suga på den. Tills idag! För idag knäckte hon koden och sög för glatta livet! Påsen var verkligen tom när hon ätit klart. Min stora tjej!

Till sist kommer här ett litet tips!

Ellas är ju rätt dyra att köpa dock och inget min plånbok tillåter att hon äter dagligen. Jag googlade lite och hittade de här påsarna. De har fått bra kritik och verkar bra så jag slog till. De går att frysa, micra och är självklart diskbara så att man kan använda dem igen.  De kom i brevlådan häromdagen så nu är det bara att göra eget innehåll. Både plånboken, jag och lilla A blir glada av det!

Bilden är lånad från google.

Tiden räcker inte till (varning för långt inlägg)

Känner mig jättedålig som inte skrivit på så himla länge. Ni är ändå en trogen skara som fortsatt tittar in dagligen. Jag ska försöka att skriva lite mer frekvent för både min egen skull och för er.

Det händer så mycket varje dag både i lillans utveckling och i vår vardag över lag.

En tråkig sak som hänt är att en fin person, som stod mig otroligt nära, har somnat in. Han var dålig och vi fick information om att inget mer gick att göra. Då vi bor i olika delar av landet så åkte vi de dryga 40 milen en sen kväll och var framme efter midnatt. På morgonen skulle jag ta en dusch och sen åka till sjukhuset. När jag stod i duschen så kom Mr in med min telefon och sa att R ringer för andra gången. Jag visste direkt vad som hade hänt och jag bröt ihop totalt. Så nära men ändå så långt borta. Vi åkte till sjukhuset i alla fall och fick säga hej då. Sov gott du fina människa! Du fattas mig! ♥

Lilltjejen då….

Hon blir sju månader nu den 27 oktober. SJU MÅNADER!?!?!? Vad hände!? Hur gick det till!?!
Den där klyschan man hört så många gånger om att ”ta tillvara på tiden för att det går så himla fort”, den stämmer väldigt bra. Tiden bara rinner iväg och jag önskar att jag kunde vara hemma med henne för resten av livet.

A är en väldigt glad tjej. Älskar att vara med men leker ändå bra själv. ”Pratar” massor och har insett att rösten har olika lägen. Skrattar så hon kiknar när jag håller henne upp och ner och kittlar henne. Babblarna är en favorit och hon diggar till musiken. Är på gång att börja krypa men är lite lat och ger upp fort. Hon drar sig framåt med armarna och kryper bakåt istället. Älskar att bada och plaskar så att hela badrummet är blött efteråt. Antar att babysimmet har gjort sitt för hon trivs som fisken i vattnet.

Vår lilla tjej är just en LITEN tjej. Det hänger väl kvar från den stora viktnedgången på BB och att amningen inte kom igång ordenligt. BVC och läkare har varit lite oroliga (inte jag då hon mår bra och utvecklas som hon ska) och vi har gått på extra kontroller. Senast var faktiskt idag och såhär tre dagar före sin sjumånadersdag så mäter hon 63,5cm och väger 7130g. Hon mår jättebra sånär som på magproblem. Hon får på läkarordination Laktulos varje morgon för att magen ska fungera.

Sömnen vågar jag knappt skriva om av rädslan för att jinxa något. Men here we go…. *peppar peppar ta i trä och allt det där*
Sedan jag blev jättesjuk och amningen på grund av det försvann så har vi slutat med nattmålet. Vi lägger A runt 19-tiden och sen sover hon till någon gång mellan 04-06. Vaknar hon 04 så brukar jag flytta över henne till vår säng och låta henne ligga tätt intill för då somnar hon oftast om. Jag vet att vi är lyckligt lottade som får sova nästan hela nätterna och är väldigt tacksam för det. Visst, hon vaknar och vill ha nappen några gånger men hon har börjat att stoppa in den själv ibland också.

Ja ja, nu har jag babblat på alltför mycket. Hoppas att jag får tillbaka lite inspiration till att skriva här så att inläggen kommer lite tätare. Jag älskar ju att läsa era bloggar och gör det fortsatt via telefonen och bloglovin. Däremot är det så krångligt att kommentera så jag klickar mest på gilla. Ska försöka bättra mig där också.

Ha nu en fin kväll och kärlek till er alla!

Hemgjord barnmat

Redan när A blev fyra månader så fick hon börja smaka på vår mat och äta gröt. Nu när hon är lite mer än fem månader  (shit, vart har tiden tagit vägen?!?!?) så får hon faktiskt egen mat. Kände att eftersom jag ändå inte ammar nu så kan hon få äta mer vanlig mat. Ersättningen är ändå huvudfödan än så länge.

Häromdagen så fick jag tummen ur och gjorde egna puréer till henne. Det blev morot, palsternacka, majs och potatis. Vår lilla donna sväljer allt med hull och hår. En enda gång har hon grimaserat lite men sekunden senare gapade hon och anföll skeden igen.

När jag var liten så åt jag tydligen ingenting. Allt var äckligt! Så jag är väldigt glad att A än så länge äter med stor aptit.

Dock är det en sak jag undrar över. Hur vet man vad som räknas som en portion? Alltså, hur mycket ska bebisen äta för att man ska kunna skippa ett mål med ersättning?

Jag förstår att det är individuellt till viss del men en liten fingervisning skulle uppskattas. Jag vill ju inte att hon ska vara hungrig. Förmodligen lär hon väl säga till i så fall men jag vill helst undvika det genom att ge henne ordentligt från början.

Riktig mat alltså. Liten börjar bli stor helt enkelt!! *snälla lilla krumelur, jag vill aldrig (att du ska) bliva stur*

Morotspuré och palsternackspuré

När jag ändå är igång så vill jag slå ett slag för Tupperwares isfack. Det är små kulor i botten för att man lättare ska få loss bitarna. Dessutom levereras de med ett tätförslutande lock som gör att man inte spiller och att det inte tar smak av annat samt ser till att det inte kommer i någon smuts.

Sjukdom och separationsångest (varning för lite långt inlägg)

Hej hej hallå!
Vi lever fortfarande men har haft en tid då bloggen varit längst ner på priolistan. Jag har drabbats av ännu mer otur, ha ha! Jag vet inte längre om jag ska skratta eller gråta.

För ungefär en månad sen så kände jag mig lite risig. Jag hade sprungit på toaletten tre gånger innan klockan 10 på morgonen och hade ordentligt ont i magen. Bäst att inte beskriva mer för att ni ska slippa mental pictures. 😉 Efter sista toalettbesöket så kände jag mig varm så jag tog tempen. Mycket riktigt så hade jag feber. 38,6 grader visade termometern och eftersom jag ligger på ungefär 36,2 grader i vanliga fall så är det rätt hög feber. Min mamma som var på besök fick ta hand om lilla A en stund så jag kunde ta en alvedon och vila lite.

Efter en timme så kände jag mig ännu sämre och tog tempen igen. Nu var den uppe på 40,1 grader!!! Helt galet hur man kan ha så hög feber med alvedon i kroppen. Magen fortsatte att strula och det var ungefär som att vrida på en kran där bak. (sorry för info) Det var även nu jag insåg att det inte kom någon mjölk när jag ammade. Försökte pumpa men det kom verkligen bara några droppar.

När jag hade haft över 40 graders feber i fem timmar så ringde jag till 1177 och fick höra att det minsann var mjölkstockning eftersom det inte kom någon mjölk. Jag sa direkt att så inte var fallet eftersom jag varken var varm (bortsett från febern då) runt brösten, hade knölar eller hade ont. Det var som att prata för döva öron. Hon kopplade mig till en BM som sa samma sak och bad mig ringa min närakut för att få en snabb tid. Sure, jag ringde till närakuten som direkt säger: ”Du har mjölkstockning så vi tar inte emot dig, ta med dig din lilla parvel och åk till akuten.” Ingen lyssnade på vad jag hade att säga.

Bilden är lånad från google.

Sagt och gjort, vi packade ihop oss och åkte till akuten. De skickade mig givetvis till gynakuten där det alltid är långa väntetider. En sjuksköterska tog emot mig och tog temp och blodtryck. Jag hade 39,7 i temp och blodtrycket låg på 105/60. Jag som alltid brukar ligga på 120/80. Hon gav mig genast en brits att ligga på. Efter fyra och en halv timmes väntan blev det min tur. Läkaren, som för övrigt var den som snittade mig, undrade vad jag gjorde hos honom. Däremot sa han att om mjölken försvunnit som den gjort så var det liten chans att det skulle komma tillbaka igen. Han skrev även ut medicin för att få bort den lilla mjölkproduktionen som var kvar och den fick jag hämta ut om jag kände att det behövdes. MEN, han tyckte inte att jag skulle åka hem från sjukhuset med tanke på hur dålig jag var och skickade därför mig vidare till infektionsavdelningen. De frågade om jag klarade att gå ner dit och jag var självsäker och svarade ja. Tjena, vi kom ut från hissen och där höll jag på att tuppa av och segnade ner på golvet. Mr fick springa och hämta hjälp.

Väl nere på infektionsavdelningen så gick det hyfsat fort. Jag fick lämna en jäkla massa blodprover och även ett mindre glamouröst prov from behind. Fick besked om att jag skulle ringa efter ett antal dagar och få svar på det senare men det visade sig att jag inte behövde göra det. De ringde nämligen mig istället och jag fick veta att jag hade drabbats av campylobacter. Han förklarade det som att det var en lillbror till salmonella. Jo jag tackar ja! Hur fasen hade jag åkt på det?

Jag var så dålig att jag fick sjukskriva mig från föräldraledigheten och Mr fick ta ut föräldraledighet istället. Man får tydligen inte vabba när barnet är under 240 dagar gammalt.

Än idag har jag ont i magen men diarréerna och febern är borta. Likaså mjölken. Jag försökte pumpa och amma hur mycket som helst men det hjälpte inte så jag tog ut medicinen och fick bort sista produktionen.

Bilden är lånad från google.

Jag kände mig värdelös och hade enorm separationsångest. Jag ville ha A nära mig och ville på något vis att hon skulle vara beroende av mig genom amningen. Nu skulle jag inte längre vara det viktigaste i hennes liv och det gjorde ont i mig. Samtidigt var jag ju tvungen att inse att det inte var jag och mina känslor som var viktiga i detta.

Nätterna blev kaos när hon vaknade och ville ha bröstet. Hon fick en flaska ersättning och efter den vaknade hon till så att man kunde vara uppe med henne i en och en halv timme. Inte helt ok! Hon ville liksom inte somna om. Jobbigt för både henne och mig.

Nu när det har gått en tid så känner jag att det är ok. Jag kan till och med känna att det är skönt. Nu sitter hon inte ihop med mig och jag kan åka iväg och få lite egentid utan att behöva tänka på att pumpa innan eller under tiden för den delen. Hon sover bättre igen och har accepterat flaskan. Dessutom gick det av bara farten, så nu är nattmålet ett minne blott. A vaknar till då och då men får nappen och somnar om igen. Jätteskönt att få lite mer sömn även om man vaknar många gånger varje natt.

Slutet gott helt enkelt!

Ersättning från gravidförsäkringen

Under graviditeten så tecknade vi en gravidförsäkring från Trygg Hansa. Vi valde att lägga till den extra delen och betalade 1195kr för den. När A kommit till världen så läste jag lite i villkoren och såg att de ersatte akuta kejsarsnitt och havandeskapsförgiftning.

Vårt snitt var ju på ett sätt planerat eftersom hon låg fel men samtidigt var det ett akut snitt om man ser till förlossningsjournalen. Det fanns ju ingen ”bokningsbar tid” för oss då allt var fullbokat redan. Så vi fick komma in och vänta på vår tur och det blev dessvärre 21 timmars väntan, därav akut.

Efter att vi landat lite i babybubblan så kontaktade jag Trygg Hansa och de tyckte först att det inte alls var aktuellt med ersättning men de bad mig skicka in journalen för bedömning.

När det hade gått en månad så kom det hem ett brev från dem där de meddelade att  jag visst skulle få lite ersättning. Trodde dock att det skulle vara ersättning för havandeskapsförgiftningen men det var helt fel. De ansåg att den inte var 100% konstaterad och därmed uteblev ersättningen för den delen. Snittet som däremot var planerat akut, det fick vi ersättning för. Det var välkomna 3000kr måste jag säga.

Rekommenderar verkligen att ta betalvarianten om man känner att man vill ha lite extra trygghet.

Bortskänkes på Blocket

Hur mycket jag än älskar min dotter så måste jag erkänna att hon ibland skulle kunna hittas under ”bortskänkes” på Blocket. (Är självklart ironisk för de som inte förstår det)

Under den här galna sommarvärmen så har hon blivit som förbytt gällande sömnen. Det känns som att hon blivit utbytt mot en riktig liten djävulsunge. Hon skriker som om världen håller på att gå under. Ingenting funkar utan hon bara skriker tills hon inte kan andas eller kräks p.g.a. all luft hon sväljer.

Jag försöker givetvis trösta henne men det går inte. Jag försöker amma men det går inte. Jag försöker ge henne bröstmjölk eller ersättning på flaska men det går inte. Liggamma i vår säng (hon sover normalt sett ALLTID i sin egen säng och har alltid gjort) men det går inte.

Lilla donnan är helt otröstlig och det hela bottnar i att hon är supertrött men inte kommer till ro.

Till slut tar vi till den sista och mest desperata åtgärd vi kan tänka oss. Vi tar upp henne i famnen och vyssjar henne till sömns. Hon slocknar nästan innan man ens har fått upp henne på armen. Nästa bekymmer är att få ner henne i sängen igen. Hon vaknar i nio fall av tio. Läggningen som tidigare tog ca tio minuter tar nu i bästa fall en timme men oftast tar det upp emot en och en halv eller två.

Vi vill ju inte vänja henne vid att bli vyssjad till sömns för då kommer vi ha ett bekymmer framöver. Så vi måste ju ta fajten. Men HUR!!??!?!

Hur går det för er andra? Har ni några tips på vad man kan göra?

Mamman då….
Hon sliter sitt hår, gråter en skvätt eller två för att hon inte kan trösta och blir frustrerad och trött när det inte funkar. Känner sig väldigt maktlös och orkeslös.

Pappan försöker givetvis hjälpa till men känner samma frustration när inget funkar.

Skämt åsido, självklart skulle jag aldrig vilja byta bort lilla A för hon är mitt allt!! Ett enda litet leende från henne på morgonen kompenserar de timmar av skrikfest vi haft kvällen innan.

Älskade lilla fantastiska och jobbiga unge! Du kan nog lära din mamma ett och annat om vad tålamod är. ♥

Galen värme

Jag gillar sommar och sol normalt sett men detta är helt galet! När termometern visar 35 grader i skuggan utomhus och snuddar på 29 grader inomhus så är det INTE kul.

Stackars lilla A är helt medtagen trots att hon ligger helt naken. Jag försöker amma henne så ofta som möjligt, doppar hennes fötter och ben i vatten och baddar hela henne med en kall fuktig trasa.

När det var som värst idag så la vi oss på toalettgolvet. Det är klinkersgolv så det håller sig svalt och skönt även i denna hetta.

Vi ville ju ha riktig sommar och det har vi fått med råge. Så man får väl egentligen inte klaga när man ”bett” om det.

Ta hand om er i värmen! ❤

Radioskugga och ekonomi

Nog märks det att Mr har semester. Vi njuter av tiden vi har tillsammans alla tre, så dator och annat får stå åt sidan. Nu har vi en vecka kvar innan han börjar jobba igen och den ska vi fylla med både kort- och långväga besök.

Så till det ”roliga”, nämligen ekonomi.

Alla som är eller har varit föräldralediga vet att man inte blir rik på kuppen. Det är oavsett om man har hög eller låg SGI (ersättningen från Försäkringskassan). Lägg sedan till att din partner har ett provisionsbaserat arbete så får man genast lite extra ont i magen.

Mr måste kämpa riktigt hårt för att få ut en bra lön. Dessutom är det inte alltid han kan påverka så mycket själv heller. Förra sommaren lärde vi oss den hårda vägen att han ”måste” ta semester i en kalendermånad för att inte förstöra två månaders försäljning.

För att kompensera hans lönetapp under semestern så har jag pusslat massor. Jag tar ut fler föräldradagar per vecka än vad jag brukar, plus att jag tar ut två semesterdagar i veckan från mitt jobb.

Nästa grej är att FK betalar ut för innevarande månad. Dvs att de pengarna jag får i juli är för just juli månad. (Om man bortser från deras brytdatum) På mitt jobb får jag lön i efterskott vilket innebär att det jag arbetar i juli får jag utbetalt i augusti. Då måste man stoppa undan de pengarna man får från FK tills månaden efter för att det inte ska bli fel.

Jag är givetvis väldigt glad och tacksam för att jag bor i Sverige och ens har möjligheten att vara hemma med mitt barn, men det är galet va man måste tänka sig för hela tiden!